tårarna rinner ner för kinden..
känner att jag måste skriva av mig...
jag försöker glömma dig, men de är jätte svårt. för dig va de bara en vecka som inte betydde nånting alls,
men för mig betydde den mer..
att träffa en person i en vecka iallfall en timme om dagen, de betyder för mig men tydligen inte för dig?
när jag träffade dig först gången tänkte jag bara äh kan han kul med dig liksom kommer inte få nå känslor,
de gick nån dag sen började de kännas konstigt, ja precis jag började få känslor...
jag sa till dig hur jag kände, men jag vet inte hur du tog de för de va då du vågade ta ett steg farmåt,
jag tänkte vafan håller han på med men jag gillade de.
sen kom den sista kvällen och den glömmer jag aldrig!
nästa dag vare sista chansen att få säga hejdå, jag vågade inte. jag visste ju inte om han ville träffa mig en sista gång, men när jag fick höra att han hade ropat efter oss, då kom tårarna..
när jag kom hem vare första jag gjorde att skicka sms till dig du svara men jag märkte redan då att du va annolunda, nästa sms blev efter ett långt tag, men inge svar....
så jävla dåligt! jag vet att du bor långt härifrån men de blir inte bättre å dissa sms.
skitsamma...
jag ångrar inget&de va de bästa vecka i mitt liv, jag saknar dig iallfall...♥
eller de ända jag ångarar va att jag inte spendera mer tid med han..
han hör av sig även idag och jag vet att han vill träffa mig, de betyder!
