8 månader har gått..

så fort  jag hör ditt namn kommer massa minnen upp,
och när jag ser en bild på dig, kommer saknaden fram..
jag vill inte förstå att jag aldrig mer får träffa dig,
aldrig mer så se ditt underbara leende
inte heller få höra ditt underbara skratt..
de ända jag har kvar av dig är minnen.
tänk att just jag fick träffa en sån otroligt fin kille som dig.
varför kan du inte va här hos mig,
finnas när jag behöver dig som mest, de går inte att
förklara mina känslor.
vill bara glömma dig, men du dyker upp i mina 
tankar hela tiden!
och de värsta är att du inte vet om de, att du inte vet
att jag tänker på dig jämt, och inte har glömt dig.
om jag bara kunde få träffa dig igen, skulle jag göra om allting!
du om nån gjorde mig verkligen lycklig!
varför försvann du bara från mitt liv?
de är helt sjukt att jag känner som jag gör, 
jag borde inte känna såhär..
vill träffa nån som kan ta din plats,
som kan fylla tomrummet du har lämnat..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0